Crap, crap, double crap, tripple crap, crap...

Nu är det fan inte lång tid kvar, och mer panik kommer för varje dag som går. Crap säger jag bara... Jag vet att det egentligen är okey, men jag vill inte ha det så. Jag vill att det ska vara så som jag vill, men jag fixar det visst inte, det känns inte som det iafall...
Förnekelsen är min bästa vän, men det är en vän som sviker...

Saknar en viss person som inte bor här i stan längre. Saknar att bara kunna komma över en sväng, och snacka lite över en fika. Jag saknar min allra bästa vän. Jag vet att man kan ringa, men ingen av oss är något fan av telefoner...

Hur man än vänder och vrider på det, är det såhär det är...

~ bury all your secrets in my skin ~