Som en cigarett i mitt askfat
Varför svarar inte vissa på sina sms idag? Jag är ingen som kräver svar direkt och vet att en vissa dagar inte ens har lust att se på sin telefon. Inte orkar. Men varför just idag? När jag behöver det som mest...
Rico gick på jobbmöte kl 4 och kommer inte hem förrens efter kl 10. Vanligtvis skulle jag inte vara ensam. Då skulle bror vara här. Men nu är det inte som vanligt och bror är i centalamerika, miljoners mil härifrån. Jag saknar honom, fast det bara gått en lite mer än en dag. Han fanns slltid här, men ett leende och en rolig kommentar. Han retades sådär som syskon gör. Jag gillade det. Mer än jag förstod inser jag nu.
Jag är orolig för honom oxå. Han har inte hört av sig än, och jag vill bara veta om han mår bra. Värsta hönsmamman jag vet, men jag kan inte rå för det. Vetskapen om att det är 3 veckor kvar tills han kommer hem gör det ju inte lättre. Det gör ångesten värre. Mycket värre. Jag kanske borde räkna ner dagarna, som jag gjorde med flytten. Det kanske hjälper, och jag är beredd att prova det mesta som kan få mina känslor att kännas en aning bättre.
Jag har iafall smsat lite med rickard nu och vi ska mötas på stan för en fika. Amanda har även hört av sig och jag ska försöka se till att vi kan ses o fika allihopa. Det hjälper. Det vet jag. För det känns redan något bättre, jag gråter ju inte i panik längre lickssom, och bland folk måste man ju bete sig. Det en väldigt bra distraktion. Fika. Nej, om man skulle kissa o klä på sig kanske?